Nominerade 2024

Bensinen är svindyr, dieseln rinner nerför läpparna och vapen är vassa i denna krängande konfrontation med världen. Det är en överraskande diktsvit, som inte leder läsaren vid handen, utan slungar fram starka bilder och utsagor. Det trasiga är lika viktigt som det hela och det slitna minst lika användbart som det nya i en poesi som sveper med sig Nato, Saab, Ulrike M, Lysistrate, med mera på sin väg mot uppmaningen: "VÄGRA, DESERTERA / ta tulpanen i munnen".

I Babyland flackar läsaren tillsammans med det unga jaget genom en Stockholmstillvaro där skönhet, hierarkier, konst och droger är nödvändigheter att navigera i. Ungdom ställs mot konstnärligt självförtroende, feminism mot biologism. Antagonisten kontrollerar världen genom blekrosa tygskynken medan protagonisten är ett cirkusdjur i andras händer. Det är en välskriven och driven text, en kortnovell om kärlek eller icke-kärlek som blir en nästintill cynisk coming of age-berättelse under några få månader i början av hösten.

Tre barn, menade för ett enat öde. Vi möter dem bland nebulosor, tumörer och pärlplattor, allt skickligt sammanflätat i drabbande strofer. Här ryms sorgen, leken, oron och det fantastiska, här ryms barndomens allvar och ordens jubel. Det här är en mycket egensinnig sagodikt där stjärnstoff faller från raderna – en triumf för språkets gränslösa möjligheter och litteraturens obändighet. 

En välskriven, kärnfull och språkligt säker novell med cirkelkomposition. Vi släpps rakt in i ett mångårigt, sönderfallande äktenskap där hustrun, som också är novellens berättare, befinner sig vid ett slags töjbar bristningsgräns. Hon hanterar sin belägenhet genom att inleda en otrohetsaffär av ovanlig art. Hennes starka längtan att få somna i tystnad är både sorglig, begriplig och absurd.

Ökensvindel har en enkelt kraftfull och suggererande prosa som på ett skickligt sätt väver samman vänskapen, världen och bönen. Mitt i pubrundans sorl lyckas texten omfatta både det lilla och det stora, både humorn och allvaret. Men viktigast av allt: Genom den utmärkta dialogen och textens återhållsamma ton skiner det egentligt viktiga igenom, ärendet. Ökensvindel är litteratur som vill nå ut i världen, och in i läsaren.

Genom väl avvägda beskrivningar av ett måleriskt Buenos Aires får läsaren följa en svensk utbytesstudent på väg ut på staden. Men betraktelserna av det argentinska samhällets olika kulörer och öden sugs från ett ögonblick till ett annat ned i en borgesianskt invecklad berättelse om mat, vetande, föräldraskap, och begär.   Det är en svår konst att på ett greppbart vis frammana världens överflöd av detaljer, företeelser, förvecklingar, preciseringar och minnen. Den konsten får vi prov på här.